Eftertänksamhet

Sjunker ner efter ännu en fartfylld dag i soffan med min laptop.
Funderar på var den här veckan tog vägen, det är FREDAG IMORGON!!!
Jag tyckte det var måndagsmorgon och klockan ringde kl 07 för att starta en ny vecka.
Tror många av er känner igen den reflektionen, hur kan det gå så fort?

Men när jag sätter mig och funderar mediterar eller reflekterar, kalla det vad du vill. Så känner jag bara glädje. Det är inte alls länge sedan jag satt i den här soffan och tiden gick OLIDLIGT LÅNGSAMT.
I mitt första blogginlägg skrev jag att jag försökte överleva dagen för att invänta mörkret och få ta en sömntablett för att få sova. För bara några år sedan var jag på den mörkaste botten. För bara några år sedan skulle jag ha gett vad som helst för att kunna aktivera mig en stund, om så bara för en timma. För några år sedan hade jag njutit av att känna den här tröttheten som jag känner ikväll. Tröttheten som jag vet kommer att vara borta imorgon då jag fått sova en hel natt.

För då 2011 fanns inte det valet, då fanns inga måndagar eller fredagar. Då fanns inga helger då jag tog lite ledigt, då fanns bara en lång grå massa av tid som aldrig ville ta slut. Då fanns bara det mörkaste mörker. Då fanns bara ett evigt väntande. Väntande på att det där helvetet, utbrändheten skulle gå över.

Trodde jag då. Skulle gå över. Idag vet jag bättre. Den går aldrig över. Den kommer finnas i mitt liv så länge jag lever. Den gör sig påmind varje dag. Varje morgon när jag vaknar så känner jag alltid efter innan jag öppnar ögonen. Finns den där idag? Är jag fri idag? Eller sitter den där vidriga krampen i bröstet där? Och mina vänner , många dagar, de flesta vaknar jag och känner inte den där krampen i bröstet som jag levde med 24 timmar om dygnet i över två år. De allra flesta dagar vaknar jag och har bomull i bröstet. Bomull av tacksamhet. Det är så MAGISKT!!!


Jag har jobbat mycket. Jag har kämpat med beteenden och val i livet. Jag har rannsakat mig själv. Jag har rannsakat mina beteenden. Det är inte lätt. Jag är inte fläckfri. Jag gör också fel fortfarande. Jag försöker lura min Cristina med att säga - Det där är jag klar med. Jag är färdig nu. Jag får alltid samma svar. Hjärtat du blir aldrig klar, det är det som är meningen. Jag är ledsen, du blir aldrig klar..........

Men med kloka människor som puttar mig i rätt riktning och fina vänner som står ut med mitt lite "måstedetgåsålångsamtsätt" så mår jag som en prinsessa ikväll.
Att jag har såååååå bråttom just nu. Att jag vill allt på en gång. Att jag inte kan vänta. Att jag inte har ro att vänta så andra hinner med i svängarna eller hinner tänka klart en tanke innan jag redan är färdig har kanske med just det att göra. Att mina två år i utbrändheten var sååååå långsamma.

Jag ska snart ha sommarledigt, men igår kunde jag inte hejda mig längre. Jag har haft en ide i mitt huvud ett tag nu. Den föddes av en deltagare i Dubai. Starta en webbshop hjärtat. Vi vill kunna köpa kläder och lite annat smått o gott av dig även om vi inte bor nära ditt rike.

Så idag har jag sakta börjat utforma det som ska bli Skalkarikets webbshop. En shop med saker, kläder och annat smått och gott som andas Skalkariket.

Och vet ni, jag prutade inte en krona på uppläggningsavgiften, de fick hosta när jag gav dem min tidsplan. Jo jag har ju bråttom. JAG VEEEEEEET.

PUSS O KRAM
Yogafröken

Förståelse

Att jobba med sig själv, sina olika beteenden och känslor är en bergochdalbana som heter duga.
Att förstå varför gamla mönster styr ditt beteende eller att du reagerar instinktivt på olika händelser som korsar din livsväg.

Jag har fått uppleva så mycket helt fantastiska saker sedan yogan kom in i mitt liv. Jag har bytt bana, jag trampar en annan stig än den jag trodde var utstakad för mig. Och jag förundras över hur lätt allting går. Är det rätt så går det lätt sa min coach Cristina en gång. Och precis så känner jag med Skalkariket. Detta är verkligen min väg. Mitt sätt att få uttrycka min kreativitet.

Ibland när de där tanketrollen kommer och sätter käppar i hjulet har jag nu genom yogan hittat verktyg för hur jag ska förhålla mig till dem. Yogan har öppnat så många dörrar och skickat mig så många fantastiska själar på min livsväg.

 

Som på tåget upp till Stockholm, där jag träffade en annan yogini. Veronica.

Så istället för att bara bli liten och stanna nere i offerhörnet har jag verktyg för att komma upp och ställa mig stolt uppe på muren och öppna upp. Det här är jag. Gilla det eller inte. Att inte gömma mig längst ner och dölja det som kanske inte är så attraktivt i andras eller mina egna ögon. Jag är bara människa. Det är ok att misslyckas ibland och inte vara tillräcklig. Att vara snäll mot mig själv istället för att ställa högre krav.

Idag har jag min trygga mur runt mig. Jag har lagt till och dragit ifrån människor runt mig som fyller mig och jag fyller förhoppningsvis dem. Jag har ju alltid varit en mästare på att se till andras behov och att fylla de hål de har. Men på bekostnad av att jag helt tömd inte har något kvar till mig eller till min familj. Alla kan inte stå på tå och finns till för mig jämt på samma sätt som jag inte kan finnas där för dem. Men den lilla skara som vann mitt hjärta under min sjukdomstid, de kan jag göra vad som helst för. De fanns ju där villkorslöst för mig.

De människor som också på min resa upp förts in i mitt liv av olika anledningar och sagt -Hej vi gillar dig precis som du är. Med ditt driv, dina brister och att du har mycket på agendan. De får också stanna. De VILL jag ska stanna. De som ser bakom att jag oftast har lite bråttom och inte blir rädda eller provocerade av det. De som av kärlek kommer fram och säger- Hallå har inte du lite mycket nu? Vad kan jag göra för att du ska koppla ner lite? Vill du ha en kopp kaffe i min soffa?


Det är så VÄRDEFULLT att få bli vuxen och att få ha vänner, kollegor och familj som gör det.
Jag fyller 40 i december. Funderar på om det skrämmer mig. Men jag kan inte hitta någon sådan känsla alls. Jag känner mer jiiiipppiie. NU får jag bli stor. Ljuvligt.


I helgen hade jag en så fantastisk upplevelse. Jag hade två världsstjärnor i mitt hem. Två ödmjuka fina varma tjejer som jag stoppar in i det där innersta rummet och ler när jag blickar tillbaka på.

                                Självklart gillade både Erica och Susanne Santa Ni och Loveforevers kläder.

Erica och Susanne valde att ha en träningshelg hos oss och vi fick träna kan jag lova!!!!!
Jag sitter med datorn i knät på tåget, kan inte luta mig framåt. TRÄNINGSVÄRK.
Men inte bara av träningen, utan av allt skratt. Våra deltagare i helgen fick verkligen valuta för sin investering i sig själva. Vi har tränat tabata, löpteknik, gympapass, yoga och fått föreläsningar av världsklass. En av de absolut bästa helgerna vi haft på Skalkariket. Och det bästa av allt, de har lovat att komma tillbaka. Det längtar både jag och min familj efter redan nu.


Erica har ju också vunnit Hela kändissverige bakar. Och vi förstår nu vem hon ärvt talangen ifrån. I lördags morse parkerade hennes underbara mamma sig i vårt kök och bakade de mest ljuvliga bröd och kakor. Min man är kär. Han ville inte att Mona skulle åka hem. Så Mona om du läser detta, kom tillbaka SNART!!!!

Nu närmar sig tåget Skövde efter en dag i Stockholm med några av de som finns där inne närmast hjärtat. Tack för vad jag fått uppleva idag.

Ikväll blir det yoga - jag längtar efter att få ställa mig på mattan.

Så ha en findag och kväll mina vänner. Hoppas vi ses snart.'
Kram
Yogafröken

När man setts förut

Känner ni igen känslan att du träffar en ny person och hjärnan och intellektet säger att den här människan känner inte jag. Men själen ropar -HEJ !!! Det var längesen, äntligen ses vi igen.

Jag kan också relatera till det nu. Några gånger i mitt liv har jag känt den känslan, och
oftast skapas en ny relation eller en livslång vänskap.

När jag hade förmånen att vara yogafröken i Dubai i november träffade jag en sådan här själ. En härlig tjej som redan första kvällen utan att vi knappt hälsat öppnar hela sitt hjärta för mig och lägger det i mina händer. Hon beskrev det efteråt som att hon inte själv visste vad som hände.

I morse när jag satt i köket med mitt morgonkaffe kom ett meddelande från denna underbara själ.

Darling, jag kom på.......

Hon är så ljuvlig. Det hon kom på nu var att hon hade MASSOR av fina bilder på den klädkollektion jag har på Skalkariket LOVEFOREVER och ville visa mig dem.https://www.inreda.com/blogg/4good-mingel-hos-mini-med-lackberg-och-love-forever/

Klickar ni på länken kommer ni till Annelis blogg. Hon driver en webb butik med inredning.
www.inreda.com

Annelie och jag har haft kontakt många gånger sedan vi skildes åt på flygplatsen i November.
Hon och jag fick en speciell relation som jag är ödmjukt tacksam för. Vi är så lika. Vi har samma driv. Och brottas därmed med samma dilemman i livet. Tänk att jag fick vara den som öppnade dörren till yoga och meditation för henne. Tänk att hon sitter hemma och drömmer sig bort till en strand med med yoga och meditation och att jag fått guida henne dit.

Det är lika magiskt varje gång jag får uppleva just det. Att se när magin kryper in. När en yogi hittar sin innersta kärna. Sin längtan. Sitt ljus.

Så med ett leende på läpparna kryper jag upp i soffan ikväll och låtsas att se på hockey bara för att få vara nära min familj. Fast egentligen är mina tankar och min uppmärksamhet på den här stranden.

Snart är vi där igen. 19 November åker vi. Jag Leila och Gunnar till Dubai för att uppleva magi med nya och redan Dubaierfarna deltagare. Det kommer bli glimrande!!!!

Och bäst av allt, på onsdag åker jag till Stockholm. Och jag har fått en lunchdate. Gissa vem?'
Just det. Annelie på inreda.com

Längtar efter dig hjärtat!!!!

Kram
yogafröken

Fylla på...

Idag har jag fyllt på både mina och Skalkarikets depåer.

Det har kommit så mycket fint från vår leverantör av yogakläder Santa Ni.

När mina yogis kom ikväll var de som barn i en godisaffär.....
Vi provade nyheter, skrattade och hade en mysig stund tillsammans både före och efter yogan.

Jag som stått i butik i 15 år vet hur mycket jobb det är att hålla butiken på topp, sortimentet noga utvalt och hur många timmar i veckan man måste vara fysiskt närvarande då öppettiderna styr din arbetstid.

Skalkariket har så många sidor i mitt liv som jag oftast inte reflekterar över. Jag har omedvetet öppnat klädbutik. Jag har utan att tänka på det, skapat en shop i mitt rike med två ljuvliga leverantörer. Både Santa ni och Love forever är kläder med själ i. Jag har fått nya vänner i de starka personligheter som driver båda bolagen. Och både min yoga Karin och min buisness Karin får sitt.

På avslappningen efter ett ganska fysiskt pass ikväll inledde jag med att spela Sonja Alden I denna stund.
Jag älskar inledningen i den texten......

När jag äntligen tänker en tanke klar.
Innan nästa som alltid tar vid.
När jag sitter i trygghet med dem jag har.
Kring en fladdrande låga av liv.

Då förstår jag vem jag är, och varför jag är här.

Spela den!!! Den är fantastisk. Vi delade en magisk stund under avslappningen och meditationen ikväll.
 Då jag vet att det är mycket annat som konkurrerar med yogan i maj kör jag drop in. Men ikväll liksom andra kvällar kom det nästan 20 själar till min yogasal. En yogasal långt ut på landet och vissa av dem åker över 6 mil för att komma till min yoga. Det är kärlek. Det är så rörande att jag måste nypa mig lite i armen. Det fyller mig. Det fyller mina depåer. Det gör att jag med ett stort leende alltid går ut i lagårn som vi fortfarande kallar Skalkariket.

Och inte bara att jag fick dela en fantastisk yoga ikväll, jag har även tagit premiärdoppet i poolen i eftermiddag med Kjell och Charlotte.
En mycket nöjd man deklarerade att idag var det varmt och färdigstädat för premiärdopp. Så det fick det bli. Det var magiskt att få simma igen, jag verkligen älskar att flyta fram i vattnet längd efter längd.

Så nu tänker jag gå och krypa ner med en hårig xman under täcket. Kjell är brädad. Ett par lurviga öron och en blick som inte går att motstå har vunnit över -Nej du får inte ligga i sängen.....

 Så puss på er och sov gott!!!!
Var snälla mot varann

Mina två jag.....

Sitter på tåget hem från ytterligare en tripp till Göteborg. De duggar tätt nu besöken i den stora staden (om man jämför med Skalkariket) I helgen var jag och Kjell här för att komma hemifrån och bara vara. Vila mysa och äta god mat. Bo på hotell hänga med två av våra härliga tjejer som jobbar hos oss i vår butik i Skövde A-möbler och få ge tillbaka lite till dem utanför jobbet vad de ger oss och våra kunder varje dag. Vi hade köpt biljetter till Alkazar på Rondo och det blev en härligt rolig galen och väldigt sen kväll. Men ett roligt minne att stoppa närmast hjärtat.

Idag var det en lite dystrare visit. Jag skulle på återbesök hos farbror doktorn som jag har i Göteborg. Jag visste hur det skulle bli, jag är grymt medveten om att mina val sista tiden har tagit på krafterna. Jag är medveten om att livet rusat på och jag tagit på skygglapparna litegrann. Fallit tillbaka i gamla mönster och låtit den starka drivkraft som bor i mig ta överhanden. Den som bara ser målet och inte resan dit. Den som inte kan hejda ett ord eller en handling utan slår på autopiloten och kör.

 

Jag har ju den elden i mig. Pitta som vi fick lära oss på ayurvedakursen på Mallorca förra veckan.
Jag har en stark drivkraft som brinner där inne och som kan bli övermäktig om den inte får komma fram men som också från en liten mysig brasa kan bli en skogsbrand som tar över stora områden.

På Mallorca fick mina deltagare komma mig nära, de fick både se den stora starka och den lilla Karin. De fick dela min resa och även berätta om sin egen.
De ville men kunde ibland inte förstå hur jag kunnat resa mig från den där våta fläcken på golvet till där jag står idag. Vill ni veta en hemlighet frågade jag dem. Det övergår mitt förstånd också ibland. Jag berättade för dem att det är mitt ljus och inte mitt mörker som skrämmer mig mest.

Att jag ska springa ifrån mig själv, att jag ska hamna längst däruppe igen i triangeln jag visat dem på min föreläsning. Triangeln med olika sidor och personligheter som vi alla har fast kanske olika mycket av. Triangeln som min coach Cristina bad mig sätta ett kryss inuti för att se var jag befann mig när vi träffades första gången. Då hamnade krysset utanför triangeln, ganska långt bort mot ett personlighetsdrag som beskrivs som auktoritär. Det mina vänner är det som skrämmer mig mest, att hamna där igen. Och jag vet att jag hamnar där ganska lätt, för det är det jag kan. Det är min utstakade väg, det är där min hjärna slår på autopiloten.

Men ibland hamnar jag också i de andra hörnen av triangeln. De hörnen där man beskrivs som anpassare eller hjälpare. Yogan har hjälpt mig dit. Yogan har skapat mer yin-kvinnlighet i mitt liv. Yang har varit så starkt så länge. Min manliga aktiva sida har styrt mig så länge att yin den passiva inte kom till tals alls. Den sidan kanske ligger mer för de inom ayurvedan hittar sitt element i kapha eller vata. Om Pitta är eld så styrs de elementen av luft och vatten istället. Så att jag ofta får änglakortet havet. Att vistas vid vatten är nog ingen slump. Att föra in vattenelementet i mitt liv.


Farbror doktorn som jag träffade idag är en klok man. Han insåg att den här tjejen får man köpslå med. Att peka med hela handen funkar inte alls här. Då kommer hon inte tillbaka, att vinna mitt förtroende inte är lätt. Läkarbesöket slutade med att han ordinerat yogafröken att stappla in på apoteket i Spanien dit jag ska om några veckor för att bara vara med min man och mina barn och köpa ett naturpreparat som inte finns i Sverige. Att stoppa mig full av kemikalier för att göra värden som han tyckte var för höga eller låga var inte ett alternativ. Utan den här flickan behövde  tämjas med vila yoga semester och varmt väder. Han skrattade gott när jag gick och tittade på det knäppaste recept han någonsin skrivit. En gul postitlapp att stoppa i handbagaget till Mallis för att hämta ut där.
Ja ja sa han. Du är ju som du är, och du känner din kropp bäst.

Jag ska få tillbringa lite tid med min familj om någon vecka, det kommer att göra mig gott. Fylla på och ge mig energi. Jag älskar ju mitt jobb och har inte fått den där naturliga bromsen som är normalt. Så att få tillbringa tid med framförallt den här tjejen kommer bli magiskt:

Min fina dotter Charlotte. Hon kommer att göra sin prao utomlands och jag kommer att få tillbringa tid med henne och Oliver och Kjell.

Men tillbaka till doktorns kommentar om att jag känner mig bäst själv.

Japp det gör jag, den här lite knäppa yogafröken som min sjukdom skapat.
I Västergötland finns det ett uttryck som heter hälfta av vart.
Och precis så är jag.
Hälften yogafröken och hälften affärskvinna. Idag har jag både mina hippieboots på mig till jeansen och toppar det med en svart kavaj.
Och min mobil och postitlapp från doktorn vilar tryggt i min burberryväska. Datorn har jag burit i min korgväska på andra axeln som jag köpt på en marknad i bergen på Mallorca.

Så det är jag, kommer förmodligen alltid vara jag.
Och med lite distans, så kommer jag nog tycka att det är den allra bästa kombon . För just mig.

Puss på er
Yogafröken