Dubai i mitt hjärta

Hemkommen från ytterligare en magisk resa till Dubai har jag ikväll landat i soffan.

Vi har haft en vecka med värme, sol, träning, yoga gemenskap och härliga middagar.
För varje resa jag gör i yogans magi blir jag bara mer ödmjuk inför vad den fört in i mitt liv.

Den här gången hade jag och Leila med oss 31 tjejer killar och fina ungdomar för att träna, yoga och uppleva Dubai med oss.

 

Varje morgon gick vi ner till havet och yogade precis i vattenlinjen, det var lika magiskt varje morgon.

Jag fick så många kramar och så mycket kärlek av den här gruppen. Med ödmjukhet håller jag om er alla en extra gång här hemifrån soffan.

 

 

Leila tog oss till magiska ställen varje kväll, här är vi i en gammal guldsouk. Vi insöp atmosfären, shoppade och njöt. För att ta oss dit åkte vi små gondoler i små konstgjorda floder och vi gjorde ett strandhugg på en helt fantastisk thai-restaurang.

De här lamporna hittade jag i souken, ville packa ner dem alla i resväskan......men men.
I november åker vi tillbaka med en grupp, då tar jag en extra stor väska!!!

Det finns så mycket fina bilder, minne och upplevelser jag vill dela med er här på bloggen.
Vi har haft en så fin vecka. Jag är ödmjukt tacksam för att Leila frågade mig för ett år sedan om jag ville göra detta med henne. Det är ju detta jag vill. Föra yogan vidare. Med de grupper vi har med oss till Dubai får jag en möjlighet att ge yogan till så många som aldrig tidigare utforskat yogans magi.

En frukost hade jag ett så fint samtal med en deltagare. Hon delgav mig delar av sin historia och ville berätta att hon först inte alls tänkt yoga på resan till Dubai, men att mitt sätt att föra fram yogan gjort att resan fått en helt annan djupare dimension än hon tänkt. Att nu missa ett yogapass var uteslutet.

Jag blir så lycklig av just detta. Att få dela. Att få delges. Att få vara en liten pusselbit av en människas liv just då. Att yogan förändrat mitt liv är ju ingen hemlighet.
Att då se att yogan öppnar upp nya dimensioner hos en annan människa gör mig så rik.

Igår fick jag förmånen att yoga och föreläsa på Hälsocenter i Tidaholm. Det var en så härlig dag.
En ny värld öppnades för mig. Jag gillar ju egentligen inte gym miljön. Men här har Bibban och hennes man skapat en ställe som jag verkligen trivdes i. Den familjära stämningen, de fräscha lokalerna och härliga människorna gjorde mig lycklig. Jag kan absolut tänka mig att träna just där. Och yogan funkade alldeles utmärkt. Så många nyfikna, öppna och dedikerade själar kom och lyssnade till min historia och yogade med mig.

Jag hade med mig underbara yogakläder från santa ni och vackra vårkläder från loveforever.
Tidaholmarna är nu redo att möta våren kan jag lova!!

Vill till sist innan jag slår ihop mina små blå för ikväll påminna er om att jag har kvällsöppet med mingel bubbel och mys 9 april kl 18-20.
Då blir det också skalkarikes första rea.
Så imorgon ska jag iordningställa packa upp och fixa och dona med alla fina kläder och smycken hela dagen. På kvällen tänkte jag bjuda maken på en god middag och ta med honom på föreläsning med Anja Pärsson i Skövde.
Det hon föreläser om är just det jag vill föra in mer av i vårt liv. Vad är viktigt, hennes resa från högpresterande idrottskvinna till att våga följa sitt hjärta och våga vara den hon är. Vilken kvinna!!!
 Hoppas kunna ta ett glas vin också efter en lugn fin helg med bara te och vatten. Ska bara fjäska med någon snäll själ som vill skjutsa hem oss efteråt.
Eller så kanske maken kör, han är nu på väg hem från Åland. Oliver och hans lag har varit på hockeycup. Killarna har spelat sååååå bra och de har alla med sig en guldmedalj hem ikväll.
Vi föräldrar är stolta så vi nästan spricker.

Frågan är bara om killarna som spelat hockey eller papporna är tröttast efter en helg på Åland;)

Så ha en fin söndagskväll mina vänner.
Kärlek till er alla.

Namaste

Vänner

Så är det söndag kväll och helgen är redan över. Det känns i luften att det är vår och ljuset har återvänt, varken jag eller vovven vill gå in och kura skymning. Det är ju sååååå underbart.

Men igår kväll fick vi spontanbesök av goda grannar och vi myste med en god middag.

 

Det blev långa samtal om allt mellan himmel och jord som vanligt när vi ses.

Vad är viktigt i livet? Vad står vi inför under den närmsta tiden och vad har varit?

Vi har barn i samma ålder och vi njöt av att ha tre av de fyra tonåringarna med oss under middagen. De är så fina. Vi går nu in i en ny fas i föräldraskapet, en fas som vi alla tyckte är en spännande och väldigt rolig tid. Vi enades om att vi var otroligt stolta över våra barn.

 

I fredags hade jag en så härlig kväll med mina Stöpenkompisar. Vi är ett gång som hängt ihop i 15 år och jag är så tacksam över att få vara en del av dem. Jag är ju utbölingen, som inte bor i Stöpen. Inte alltid kan, ofta är borta på jobb eller reser när något kul är på gång. Jag har insett ju äldre jag blir, att tillhörighet är viktigt. Att vara del av något. Att ha sammanhållning.

 

Vi åt gott och drack några glas vin och pratade och skrattade. Och jag fick anledning att få inviga min fantastiska päls min fina vän Vicky på bitte kai rand skickat ner från Stockholm. Jag kände mig så lyxig. Fuskpäls naturligtvis. Vi är ju djurvänner.

 

Egentligen skulle jag suttit i ishallen i Lidköping hela fredag kväll i mössa och täckjacka, men Kjell var gullig och slutade tidigt och åkte med Oliver på hans träning, så jag kunde få hänga med tjejerna.

 

Idag har dagen gått åt till att packa och förbereda nästa äventyr. DUBAI.

På tisdag tar jag och Leila med oss 31 deltagare till soliga Dubai för att träna och yoga. Vi längtar galet mycket. Vår första resa i november gav mersmak och nu har vi förmånen att åka med ett nytt gäng. Såååå roligt.

På onsdag morgon sitter jag här igen, med havet som fond och de magiska skyskraporna framför mig. Surrealistiskt, vackert , magiskt och såå underbart.

Tack fina Leila för att du gör detta med mig.

 

Den här gången ska jag även ha med mig en kollektion från Love forever och det ska bli spännande att se vad våra deltagare tycker om den.

På bilden har Terese som driver Love forever mina absoluta favoritbyxor. De kommer jag att bo i under veckan i värmen.

Sov sött mina vänner, så ses och hörs vi från Dubai om ett par dagar.

 

Andlighet

Vi har delat, skrattat och gråtit. Vi har yogat, mediterat, hämtat ner våra guider och änglar.

Det har varit en omtumlande dag för mig och deltagarna på Skalkariket idag.

Carina Hammarsten har varit vår kursledare och hon har lugnt och kompetent guidat oss genom dagen.
Jag fick äran att starta dagens kurs med yoga. Det var magiskt att ha 13 dedikerade yogisar i salen som alla hade samma mål. Att öppna upp för vad yogan och andevärlden kan göra för oss.
Den magin som uppstod i salen under meditationen kunde jag nästan ta på.
Carina berättar för mig efter yogan att det fanns tre mästare med oss i rummet. Hon beskrev hur de liknade de buddhastatyer jag hade utanför salen och att de var omgivna av guld.
Det är så spännande och magiskt. Jag dör lite av tacksamhet. Carina berättade också att de var här och välsignade min verksamhet. Det känns så skönt.

I yogans värld kan man tro att det alltid tillämpas ahimsa. Att inte skada. Men tyvärr finns även andra influenser även inom vår värld. Jag har flertal gånger fått frågeställningar från yogainstruktörer och andra yogalärare om min verksamhet och min utbildning. De har haft synpunkter på vad jag får och inte får göra. Vad Skalkariket är och vad det står för.
Oftast har jag klarat att se igenom frågorna. Att möta dem med kärlek och förståelse. Men ibland tvekar även jag. Ibland blir även jag liten. Idag fick jag en sådan bekräftelse att jag är så lycklig och tacksam att hjärtat är inbäddat i bomull. Jag sträcker på mig och känner mig stolt. Jag har skapat detta helt på egen hand. Jag har skapat det Skalkariket står för. Min själ och det som är jag är det som erbjuds på mitt rike. Både min manliga yangsida och min kvinnliga yinsida får finnas med.

 

Vi jobbade mycket i par under övningarna idag. Vi hjälpte varann att öppna upp och känna in.

 

Detta blir en dag att stoppa långt in i hjärtat och plocka fram att njuta av när livet vacklar.

Om jag någonsin tvivlar, om jag någon mer gång behöver försvara Skalkarikets varande. Då ska jag plocka fram denna varma fina kärleksfulla dag.

 

Namaste

Låt min själ omfamna din



Eget ansvar

Vilken ljuvlig helg vi haft på Skalkariket. Vilka möten, vilka människor, vilken magi.

Vi har yogat, mantrat, myst, ätit god mat, skrattat, gråtit och träffat nya vänner för livet.
Lena är en fantastisk yogainstruktör som utmanat oss många sätt. Hon har hämtat mycket av sin kunskap och sin inspiration från Indien. Yogans hemland. Så vi har haft en liten del av detta mytomspunna land i Skalkarike i helgen.

Vi var många. Vi hade kunnat vara lika många till. Yogan är efterfrågad nu. Det känns som vi söker oss till yogan mer än någonsin. Att den får en större roll i våra liv. Att fler och fler vågar öppna upp sina sinnen och känna. Känna efter. Vad som är viktigt i våra liv och vilka värderingar som är viktiga för just oss. Att våga ta eget ansvar. Att våga stäcka upp handen och säga stopp. Det här känns inte bra. Det här är inte det jag vill. Att inte följa strömmen. Att inte så självklart göra som alla andra för att vi tror att vi måste.

Jag har nog varit lite ensamvarg i hela mitt liv. Att följa strömmen. Att foga sig. Att inte få påverka beslut. Det gör ont i hela min kropp. Jag försöker verkligen. Eller rättare sagt har försökt.
Nu när jag närmar mig 40 så hoppas jag att min självkänsla och min livserfarenhet kan vara till min hjälp. Att jag inte längre gör saker för att sträva efter andras godkännande. Att jag känner efter. Att jag inte per automatik säger ja. Utan känner efter vad min magkänsla säger.

Det var just detta jag föreläste om för kursdeltagarna i lördags. Att följa sitt hjärta. Att ta eget ansvar.
Det är yoga för mig. Det är här yogan gjort förändringen i mitt liv.

Innan jag började med yoga var jag med i otaliga föreningar och styrelser. Idag frågar jag mig själv. Varför? Det gav mig ingen glädje och jag gjorde det enbart för att söka bekräftelse. Idag är jag föreningsallergisk. Får ofta förfrågningar om att vara medlem i olika föreningar både som privatperson fastighetsägare och företagare. Men att aktivt delta i föreningslivet lockar mig inte alls.

Skolan var också en tid då jag hade svårt att anpassa mig. Ville ha svar på varför. Hade svårt att anpassa mig. Men insåg att det inte skulle gynna mig betygsmässigt att stå längst fram och protestera.
Det som var svårast var nog att bli indelad i en klass med 30 elever som jag skulle tillbringa min största del av dygnet med varje vecka. Gymnasiet blev lite bättre. Då var vi i alla fall någorlunda likasinnade. Men min nyvunna frihet efter studenten var ljuvlig. Jag ägde min tid och ingen kunde tvinga in mig i olika sammanhang.

Så att jag skulle bli egenföretagare var nog aldrig en tvekan om. Att jag skulle få äga min tid och inte vara styrd. Det är ju egentligen en paradox. För som egenföretagare är du verkligen styrd av ditt engagemang i ditt företag. Det tar de flesta av dina vakna timmar i anspråk. Men jag väljer. Idag skulle jag inte klara att ha en anställning. Det finns inte på kartan.

Jag kan själv. Det var nog den mening jag använde oftast som barn. Min mamma skulle med stolthet följa mig till skolbussen min första förskoledag när jag var 5 år. Hon tog på sig kappan i hallen. Då tittar jag storögt på henne: -vad ska du göra? JAG KAN SJÄLV!!!
Hon fick snällt stanna hemma stackars mamma. Hennes dotter skulle minsann inte ha med mamma till busshållsplatsen.

Jag är mer medveten om detta idag och jobbar på det varje dag. Att inte klampa på. Att lyssna in även andra. Men mitt driv gör att jag måste följa med. Att kämpa emot tar mer energi än att följa med.

Detta var något vi pratade mycket om i helgen. Vi såg alla att vi hade olika personligheter och olika värderingar. Men med yogan som rättesnöre kan vi omfamna varann alla just där vi är.
Namaste - lät min själ omfamna din. Låt våra olikheter mötas.

Min vän Sussie som är väldigt olik mig utmanar mig varje gång vi ses. Och jag henne. Men en av klokskaperna som jag lärde mig i helgen var. Om jag säger det med kärlek kan jag inte ta ansvar för reaktionen. Om vi förmedlar det vi tänker och känner med respekt och kärlek kan våra olikheter mötas.

Det tar jag med mig från den här helgen.

Puss o kram
Karin